Jag hör människor runt mig säga att de är rädda för ensamhet. Men vad är ensamhet egentligen. Är det när jag inte har några vänner? Man, barn, hund, katt? För mig har ensamheten ändrat karaktär sen jag blev drogfri. I mitt missbruk kände jag mig ofta ensam, missförstådd, högmodig och utan riktiga principer. Jag lät alla som ville trampa på mig, vad gjorde det för den som stod och skrek högst att jag inget var värd var jag själv! Det har aldrig varit så ensamt som då.
Idag känner jag mig aldrig ensam. När jag kom in i NA:s program trodde jag inte på det, de som sa det var inte riktigt kloka tyckte jag. Men idag har jag bevis på motsatsen. Jag kan inte förklara vad det är men ensam är jag aldrig. Och behöver heller inte vara det om jag bara följer programmet.
Kram till den som vill och behöver den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har också funnit att "ensamhet" har ändrat innebörd med drogfriheten. Idag njuter jag av att vara ensam, för mig själv och med mina egna tankar. Idag är jag bara ensam om jag vill vara det men jag behöver aldrig känna mig ensam. Men idag är det ju jag som väljer till skillnad mot förr.
SvaraRadera/C
PS. Välkommen till bloggvärlden!