Dagen idag

Är en bra dag. Alla dagar är bra egentligen, så länge jag inte behöver använda. Idag har jag sorterat i mycket papper, sånt som bara blir liggandes i en låda nånstans. Har häftat, hålslagit och lagt in dom i pärmen/pärmarna. Var och lämnade in min dator till Elgiganten. Hårddisken bara kraschade igår och det var inte roligt alls. Min nya drog är att sitta och spela olika spel på datan eller ute på nätet när barnen inte är hemma.

Pratade med min äldsta dotter och hon verkar stortrivas med att göra prao på min svägerskas lilla gård. Den andra tösabiten är inte så mycket för att prata med sin mamma när hon är borta. Inte ens go'natt ringer hon och säger. Skämt å sido, då trivs hon.

Igår var jag på kvinnofridsmöte. Det satte igång en massa olika känslor i mig. Tankar om hur livet har sett ut för mig och varför jag är och reagerar som jag gör. Men det väckte även tankar på mina flickor. Så mellan allt pappersarbete har jag funderat på hur jag ska göra för att flickorna ska kunna bearbeta mitt missbruk? Suttit och kollat på nätet för att se om det finns nån hjälp att få bortsett från BIM och Repuls. Tog kontakt med en person som har hjälpt mig i mitt tillfrisknande när det gäller relationer och hoppas nu mycket på att hon kontaktar mig.

Jag pratade även med min särbo en lång stund och sa att jag nu förstod varför han gör vissa saker. Men det som var viktigast för mig var ändå att bara få prata om gårdagen med honom, för att göra honom mer delaktig i mitt liv än jag annars tillåter.

Ja jisses vad det går undan. Mitt i allt detta ska jag också arbeta i mitt 4:de steg och skriva ner namn på personer som jag harmas/harmats på i mitt liv!

Vad vill min HM med mig? Vad vill jag med min HM, ja det är frågan?

Kram till de som vill ha den!

Måndag morgon

Då är det ny vecka och jag ser fram emot en dag med mina barn. Jag har tagit ledigt för dem från skolan idag och så ska vi in till stan för att shoppa (inte mycket, jag är ju inte rik precis ;-)) och äta lunch ute. Det tycker de är kul.

Idag känner jag att jag åter igen har fått tillbaka min grundtro på min egen drogfrihet. Det tog 5 helt underbara möten i förra veckan för att jag skulle känna trygghet igen. För så är det ibland i mitt liv. För det mesta har jag en inre trygghet och tillit till att programmet fungerar. Men så ibland kommer MS (missbrukspersonligheten) fram och ska testa om jag verkligen vill vara med i livet, på riktigt med alltså.

Så ibland blir det att "låtsas som om" jag vill det. Det kan gå på några timmar, dagar eller månader att låtsas som om. Men jag gör det, hänger i och pratar med min sponsor (som är en helt underbar människa), går på möten, skriver och läser i mina böcker, mina sponsier är också en god anledning att hänga kvar för. Sen är det mina barn som är den främsta orsaken. De har inte bett om att få en sjuk mamma och jag behöver göra allt jag kan för att de ska få en chans att växa upp med ett hum om ansvar, känslor, beroendesjukdomen mm. Och det är för mig att ta ansvar för min sjukdom.

Kram till de som vill ha och tack för att Ni läser min blogg!

Helgen....

Igår var det ingen bra dag alls. Mådde fysiskt väldigt dåligt. Trodde att jag skulle bli sjuk i influensan men idag känns det bättre. Har pratat med folk som kan beroende sjukdomen och de säger att det fortfarande är lite abstinens från mina smärtplåster. Jag har haft de i ca 6 mån och nu när jag trappat ut dem kommer det så klart lite bakslag. Knepigt egentligen för de har ju inte precis gett mig några kickar, som jag fick när jag tog morfinet, utan nu i efterhand har jag kunnat se att de faktiskt hjälpte mot mina smärtor.

Nu ska utvärdera detta med min läkare i nästa vecka.

Har haft min särbo här i helgen och det har varit klart bra. Han tar hand om mig på ett underbart sätt. Ställer verkligen upp för mig. Han fixade middagen igår och det var så skänt att bara vara. Tänkte berätta för honom om min blogg men datorn pajade och sen glömde jag av det. Nu måste jag skynda mig och hämta barnen på station.

Kram till de som vill.

Ensamhet

Jag hör människor runt mig säga att de är rädda för ensamhet. Men vad är ensamhet egentligen. Är det när jag inte har några vänner? Man, barn, hund, katt? För mig har ensamheten ändrat karaktär sen jag blev drogfri. I mitt missbruk kände jag mig ofta ensam, missförstådd, högmodig och utan riktiga principer. Jag lät alla som ville trampa på mig, vad gjorde det för den som stod och skrek högst att jag inget var värd var jag själv! Det har aldrig varit så ensamt som då.

Idag känner jag mig aldrig ensam. När jag kom in i NA:s program trodde jag inte på det, de som sa det var inte riktigt kloka tyckte jag. Men idag har jag bevis på motsatsen. Jag kan inte förklara vad det är men ensam är jag aldrig. Och behöver heller inte vara det om jag bara följer programmet.

Kram till den som vill och behöver den.

Ang min drogfrihet....

Jag har missbrukat morfin och alkohol från det jag var 16 år. Jag växte upp i en dysfunktionell familj där alkohol brukades och missbrukades från det jag kan komma ihåg. Bara lite bakgrunds fakta.

Själv blev jag drogfri den 8 september 2004. Kom in på behandling 1-2 veckor senare. Det räddade mitt liv. Jag var så sjuk och trött på drogerna att det inte fanns något alternativ. Med mycket omsorg från människor runt mig gick det. En dag i taget, ibland en minut i taget. Jag valde att göra en öppenvårdsbehandling då jag inte ville vara hemifrån pga mina barn.

Tyvärr visade det sig att min man inte tyckte det var bra att jag blev drogfri ( jag började ju ställa krav) så han ville ha skillsmässa. Ett år efter mitt beslut flyttade jag och barnen till en soc lägenhet (jag får lämna prover på att jag är drogfri för att få bo där) och det var otroligt skönt! Slapp alla pikar om att jag blivit hjärntvättad, att jag inte var en alkoholist och tablett missbrukare, från honom. Även hans familj betedde sig väldigt illa mot mig. Fd svärfar tyckte att "såna som jag" borde ju få lägenhet från soc snabbare, och en fd svärmor som innan jag ens flyttat, prackade på min man nya tjejer! Ja hallå, vem är det då som är sjuk??

Ja jösses vilken karusell det var ( och är fortfarande ibland).

Morronpigg och möten...

Jag kan för mitt liv inte förstå varför jag vaknar så tidigt varje morron. Idag är jag helt barnledig och ändå vaknade jag kl 6! Det är t om tidigare än vad jag brukar gå upp.

Eftersom jag är en tillfrisknande beroende så går jag på flera möten i veckan. Jag har kaffekokning i min hemmagrupp på torsdagar och igår var ett av de bästa möten jag
varit på! Jag är så otroligt tacksam för att jag fortfarande är drogfri. Att jag inte har tagit mig
ett återfall under de här sista 6 månader som jag mått dåligt, pga operationer, utan kämpat på och låtsats "som om" .

Första inlägget.........

...........då har även jag börjat blogga, det hade aldrig trott. Sitter och väntar på 12-åringen som är på marknad. Hon skulle komma med mitt kort när hon tagit ut pengar men, men. Vad hade jag trott egentligen? Alla kompisar är ju där nu när det är påsklov så varför skulle hon komma hem tidigt.?

Men jag skulle behöva få handlat lite till middagen och det går inte just nu.
Men, men nu ska jag äta lite. Har ju börjat med naturdiet.
Smaklig måltid!