Stanna kvar eller inte?

Hej alla!
Nu ska jag lägga korten på bordet, jag mår skit! Har gjort det ett tag men försöker hålla det hemligt. Och hemligheter är inte bra att bära på!

Så jag ringde min sponsor och talade om precis hur jag mår. Jag är deprimerad, ledsen, arg, men mest känner jag nog mig kränkt och det gör mig sorgsen. Sen gör det ju inte saken bättre att jag har kommit in i klimakteriet riktigt ordentligt! Har svallningar var och varannan minut.

Jag tittar på de sk "normala" människorna därute och önskar att jag kunde göra som dom gör; ta mig ett glas på nå'n uteservering och bete mig som folk! Men jag VET att jag inte kan det, för jag stannar aldrig vid bara ett glas. Det blir många mer och sen vet ingen hur det slutar.

Jag har haft alldeles för många konsekvenser av mitt drickande så att ta det där första glaset är inget för mig. Men jag önskar ändå att jag kunde. Just nu är livet inte alls roligt. Jag älskade att dansa förr, har inte varit på disco sen jag la ner alla drogerna. Kan sakna det med, dansen.

Som det är nu kan jag inte för kroppen sätter stopp för det genom de jävla smärtorna som hela tiden ligger under eller över ytan! Jag försöker här hemma i min ensamhet men när jag sen har dansat till ett par låtar lider jag för det flera dagar efteråt. Ibland är det värt det och ibland inte.

Mina barn ser just nu en mamma som hela tiden är ojämn i humöret och det är inte roligt för dem. Förklarar hur det ligger till, att de inte har gjort nå't men de tar nog vid sig ändå. Så hur ska jag vara/göra för att inte skada dem? Orkar inte längre hålla masken.

Relationen som rann ut i sanden efter mer än tre år får mig att fundera på om jag är lämpad att vara tillsammans med någon över huvud taget? Inte för att just nu vill ändå men längre fram. Det här med att våga lämna ut mig till en karl, våga visa vem jag är innerst inne utan rädsla för att bli förlöjligad, utpekad eller baktalad igen, vete fan om jag vågar. Min tillitsbrist till människor runt mig är stor. Jag är inte heller guds bästa barn, det ska fan veta! Jag kan också vara elak, dömmande, manipulativ när det behövs, så det blir nog inte lätt hursom.

Ja herre min je. Jag har i alla fall en otroligt fin sponsor. Fick rådet att börja gå på så mycket möten som bara finns att tillgå här, skriva i mitt fjärde steg som handlar om harm, sätta igång att skriva ner tredjestegs bönen i min bok varje morgon och mitt beslut om att vara drogfri bara för idag, vad som än händer och hur än jag känner! Så det är så det får bli. Jag får återigen låtsas "som om" och förlita mig på att jag är precis där jag ska vara i mitt tillfrisknande! Lite klok, lite egensinnig, lite för dålig på att be om hjälp, lite för stort kontrollbehov, lite glad, lite ledsen, lite sorgsen, lite hjälpande och alldeles för mycket på en gång.

Tack för att jag får skriva och för att Ni läser, det hjälper mig mer än Ni kan ana.

Kram till den som vill ha den!
Kirsi